Bra saker händer ibland..
Tror att vi alla kommer till ett vägskäl, där vi sätter oss ner och lägger ifrån oss våra laster, verktygen, drogerna, och slutar fly och konfronterar demonerna inom oss, har vi något vi tror på eller vi håller ihop kan vi överkomma alla hinder.
STOREBROR, matar oss med piller som gör att våra nära kära och våra barn dör, allt för söva ner och gömma undan personen, för hörs man inte är man inget hot.. och lider du i tysthet så är det inget problem. men vi som igenomskådat vad som sker bakom kuliserna
Döva smärtan och lindra den istället för focusera på individen och komma fram till det igentliga problemet. Om något känns fel så är det oftast det också. låt dom inte lura idig att du är så sjuk. Som kapten Röd sjunger , du är inte trasig min vänn du behöver inte fixas.
Ingen regel utan undantag visst finns det medeciner som hjälper och dämpar men är det inte uppkomsten till symptomen värd att ens reflektera över.
problemet när det är själen som är "trasig" säger dom, och det köper dom flesta dom äter och tror att det är medecin i själva verket blundar dom för problemet..
VARFÖR är det så mycket droger? Det är samhället som är sjukt som gör att vi måste ta till drogerna för orka över leva dagen.
många av mina vänner äter allt dom får utskrivet och det slutar tyvärr nästan alltid på samma sätt. Men ibland händer det något med en människa dom vaknar, dom behöver inte längre drogerna eller medecinerna längre för dom har funnit en annledning att leva igen eller åtminstone ge det en ärlig chans.
Annledningen till detta lilla inläg är att jag fick precis ett meddelande om en gammal vänn som hade turen att fått som hon ser det en gåva en ny chans och lagt ner alla kemikalier för förändringar som sker inom henne. och som precis bara börjat. Så jag ser ljust på det.. kan bara bli bättre många av oss måste slå i botten innan vi kan resa oss igen,
Oavsett vad hon bestämmer så står jag bakom hennes beslut, Finns så mycket som händer så mycket onska och smärta som jag ser varje dag. och det gör mig ont och inget jag kan skriva om på denna blogg inte så länge personerna fortfarande lever.. och jag hoppas att jag aldrig behöver skriva deras historia..
Men tyvärr kommer denna blogg att med åren växa av berättelserna om dom som inte längre orkade bli sparkade på av samhället och leva med skammen som igentligen inte existerar. utan som dom försöker styra oss och med..
Vet att detta blev skit dåligt skrivit men tagit mina tokpiller dom skriver ut så det blir lite luddigt.. men det är ju trots allt min förvirrade och trasiga blogg detta..
torsdag 30 juli 2009
Tur det finns tandborste!
Dom kom precis smygande hem som ingenting.. blöta öron hade dom, tur att det finns tandborste för det finns ingen tolerans jävla valp. skriker som en gris det gör rizla jämt när hon vet hon gjort fel.. annars reagerar hon inte.. att hon enligt mig betett sig som ett svin och skriker som det är en sak.. nu blir hon utfryst ifrån flocken.. får hon ligga och en varning till er andra också jag är världens snällaste kille som bara nafsar för det mesta...
Rizla är som nu kanske redan listat ut min schäffer, hon och hennes farsa det vill säga schäffern nisse och inte jag drog iväg.. Tur att jag inte gjorde samma sak med min "Farsa"..
Men det är en annan historia men jag kan avslöja att min farsa inte är "pappa" material..
många pappor smiter ifrån sitt ansvar och lämnar sina barn... det gjorde han rätt i för han är inte karl att tahand om sig sig.. kanske är det så att äpplet inte faller långt ifrån päronträdet..
MEN den dagen jag blir pappa så kommer jag inte lämna mina barn och istället tända på 27år och dosera sådana rejälla injektioner att jag finner mig själv framför kattlådan och smörjer in mig med kattskit och kattpiss..
Men var kul att träffa honom en gång innan han dör, för mig har han alltid varit död men jag tycker att han kunde ge fan i att sno min polis radio.. *Morr*
Jag har som en regel att jag inte namnger levande personer och det handlar inte om PUL, "person uppgiftslagen".. Men i detta fall gör jag ett undantag.. och det handlar inte om hans val, att leva ett liv som en hund med lite vett skulle skämmas över, men ryktet säger att han var en bra och pålitlig person en gång itiden.. men folk snackar så mycket skit...
Visst har jag lite agg mot honom fortfarande, och lite saker att jobba på men jag har sett honom i ögonen 2gånger nu sedan jag sket i blöjan.. och det fanns inget där.. inte en "hur har du haft det min son dom senaste 27åren, ursäkta att jag aldrig hörde av mig".. inte en kram.. får mig att fundera över hans uppväxt hur hans "farsa" var imot honom och rädslan att gå i pappas fotspår "mer än jag redan gör".. Kattlådorna får han ha för sig själv och radion kan han behålla..
NU kan jag iaf svara på min "son/dotter" fråga.... Men Pappa, har du ingen pappa... eller vad nu barn slänger ur sig.. men kattlådan det undanhåller jag för dom..
Att enns skriva detta är meningslöst, hans straff är att han förlorat allt runt sig som betydde något.. och han får leva med det varje dag, och krypa och rota i sina containers, och försöka fylla tomrummet.. för det måste det finnas på något plan, när ångersten kryper över honom..
Dom kom precis smygande hem som ingenting.. blöta öron hade dom, tur att det finns tandborste för det finns ingen tolerans jävla valp. skriker som en gris det gör rizla jämt när hon vet hon gjort fel.. annars reagerar hon inte.. att hon enligt mig betett sig som ett svin och skriker som det är en sak.. nu blir hon utfryst ifrån flocken.. får hon ligga och en varning till er andra också jag är världens snällaste kille som bara nafsar för det mesta...
Rizla är som nu kanske redan listat ut min schäffer, hon och hennes farsa det vill säga schäffern nisse och inte jag drog iväg.. Tur att jag inte gjorde samma sak med min "Farsa"..
Men det är en annan historia men jag kan avslöja att min farsa inte är "pappa" material..
många pappor smiter ifrån sitt ansvar och lämnar sina barn... det gjorde han rätt i för han är inte karl att tahand om sig sig.. kanske är det så att äpplet inte faller långt ifrån päronträdet..
MEN den dagen jag blir pappa så kommer jag inte lämna mina barn och istället tända på 27år och dosera sådana rejälla injektioner att jag finner mig själv framför kattlådan och smörjer in mig med kattskit och kattpiss..
Men var kul att träffa honom en gång innan han dör, för mig har han alltid varit död men jag tycker att han kunde ge fan i att sno min polis radio.. *Morr*
Jag har som en regel att jag inte namnger levande personer och det handlar inte om PUL, "person uppgiftslagen".. Men i detta fall gör jag ett undantag.. och det handlar inte om hans val, att leva ett liv som en hund med lite vett skulle skämmas över, men ryktet säger att han var en bra och pålitlig person en gång itiden.. men folk snackar så mycket skit...
Visst har jag lite agg mot honom fortfarande, och lite saker att jobba på men jag har sett honom i ögonen 2gånger nu sedan jag sket i blöjan.. och det fanns inget där.. inte en "hur har du haft det min son dom senaste 27åren, ursäkta att jag aldrig hörde av mig".. inte en kram.. får mig att fundera över hans uppväxt hur hans "farsa" var imot honom och rädslan att gå i pappas fotspår "mer än jag redan gör".. Kattlådorna får han ha för sig själv och radion kan han behålla..
NU kan jag iaf svara på min "son/dotter" fråga.... Men Pappa, har du ingen pappa... eller vad nu barn slänger ur sig.. men kattlådan det undanhåller jag för dom..
Att enns skriva detta är meningslöst, hans straff är att han förlorat allt runt sig som betydde något.. och han får leva med det varje dag, och krypa och rota i sina containers, och försöka fylla tomrummet.. för det måste det finnas på något plan, när ångersten kryper över honom..
Hunden bästa vänn... i helvete heller!
Dom små jävla håriga pälstrynerna tog bond permis, rullar en cigg och dog är ute och gör stan..
när dom kommer hem om dom kommer hem ska jag liksom tyson bita dom rejällt i örat..
jävla idioter jag som har så dålig syn, och ut och söka i mökret med ficklampa är ju inte påtal om..
dom är är i närheten, tur att jag har hörsel som en hund själv. för det är svårt när jag inte kan utskilja på hundarna eller om det är grillen som står på tomten..
Nej! .. nu e jag lite lätt irriterad.. jävla pälsbollar....
restruktioner i fortsättningen...
Dom små jävla håriga pälstrynerna tog bond permis, rullar en cigg och dog är ute och gör stan..
när dom kommer hem om dom kommer hem ska jag liksom tyson bita dom rejällt i örat..
jävla idioter jag som har så dålig syn, och ut och söka i mökret med ficklampa är ju inte påtal om..
dom är är i närheten, tur att jag har hörsel som en hund själv. för det är svårt när jag inte kan utskilja på hundarna eller om det är grillen som står på tomten..
Nej! .. nu e jag lite lätt irriterad.. jävla pälsbollar....
restruktioner i fortsättningen...
onsdag 29 juli 2009
Förra inlägget var lite mörkt
jag vill inte vara mörk. jag önskar att jag vara mindre cynisk.
Men jag är här, och jag är har för att stanna.. om du har något du vill mig eller kontakta mig personligen så går det bra på hynt@live.se skicka gärna ett mail innan du addar mig, så vet jag vem du är och vad ditt syfte du är..
En fråga hur ska vi alla komma närmare varandra och hur ska vi få den gråa massan att stanna upp i vardagen och reflektera över vad som sker och vad som håller på hända. Allt cirkulerar om pengar och makt. och dom vi bryr oss om försvinner ur våra liv.. kanske för alltid...
Makten över andra människor, att styra , utnyttja, manipulera, och allt för materiella saker som vi inte behöver, man kan försöka fylla tommrummet med saker eller tillfälliga sexuella förbindelser..
Men det är kortvarigt, det är förståelse och gemenskapen som man bara kan uppnå igenom att träffas IRL. Göm dig inte bakom skärmen hela livet.. Jobba inte tills du springer in i väggen..
sluta spring och jäkta ta några minuter för dig själv eller med dom du "älskar" betyder något för dig. visa omtanke, visa kärlek.. var inte rädd för främlingar det är vänner du inte ännu träffat..
Men framför allt kommer ihåg en sak... SLÅ UPPÅT, MEN SPARKA ALDRIG NÅGONSIN NERÅT, DÅ BLIR DU EN AV DOM SOM FÖRTRYCKER.
jag vill inte vara mörk. jag önskar att jag vara mindre cynisk.
Men jag är här, och jag är har för att stanna.. om du har något du vill mig eller kontakta mig personligen så går det bra på hynt@live.se skicka gärna ett mail innan du addar mig, så vet jag vem du är och vad ditt syfte du är..
En fråga hur ska vi alla komma närmare varandra och hur ska vi få den gråa massan att stanna upp i vardagen och reflektera över vad som sker och vad som håller på hända. Allt cirkulerar om pengar och makt. och dom vi bryr oss om försvinner ur våra liv.. kanske för alltid...
Makten över andra människor, att styra , utnyttja, manipulera, och allt för materiella saker som vi inte behöver, man kan försöka fylla tommrummet med saker eller tillfälliga sexuella förbindelser..
Men det är kortvarigt, det är förståelse och gemenskapen som man bara kan uppnå igenom att träffas IRL. Göm dig inte bakom skärmen hela livet.. Jobba inte tills du springer in i väggen..
sluta spring och jäkta ta några minuter för dig själv eller med dom du "älskar" betyder något för dig. visa omtanke, visa kärlek.. var inte rädd för främlingar det är vänner du inte ännu träffat..
Men framför allt kommer ihåg en sak... SLÅ UPPÅT, MEN SPARKA ALDRIG NÅGONSIN NERÅT, DÅ BLIR DU EN AV DOM SOM FÖRTRYCKER.
Kanske är det dags för mig att skriva om mina tankar och funderingar..
I mörkret lyssnar jag till tonerna av Ken Ring, men jag hör inte lyricen mina tankar är grummliga och hjärtat smärtar, Dom som inte längre orkade bära kistan på axeln, utan släppte allt och somnade in,
Tommy du är saknad ingen astrid med äggstocks inflamation och vals trots du vägde 200kg. så hade du ett stor hjärta, och bjöd på dig själv.
men systemet och läkarna krossade dig dom skrev ut allt jävla skit stavar, viagra, och gud vet alla preparat. hade du fått röka din ört hade du levt idag.
Men efter dom låst in dig 30 gånger för din trädgård och vägrade låta dig röka din ört. i gengäld sparkade dom på dig när du låg ner. och dom matade dig med piller , stavar, viagra, benzo, eller gud vet allt dom proppa idig.. och du åt för överleva dagen. dom tog inte bara bort din största hobby, dom tog ditt liv. du gick många år utan lever du sket vita korvar, sedan blev det värre. hade du fått ha din hobby kvar hade levern inte tagit slut och du hade inte tagit ditt liv.
det var för jobbigt kroppen var slut och medecinen knullade skallen på dig tills du inte längre orkade med dig själv eller någon runt dig. En dag bestämmde du att idag ska det ske och du tog ditt liv, du trodde alla vände sig imot dig men du litade på mig. du gav mig den absolut bästa pipa du haft i ditt liv.. "och det är fler pipor än du kan tänka dig" du kollade på mig och dina läppar yttrade orden "detta är den bästa pipa jag någonsin haft i hela mitt liv, jag vill att du ska ärva den av mig".. Jag minns att svarade att jag tar imot den när du dött.. men du envisades att jag skulle ta den nu.. Då visste jag att du skulle dra vidare till en bättre plats, jag höll det för mig själv jag väntade på dagen du skulle ta ditt liv.. det tog 2månader innan du dog.. klandrar dig inte, tackar för allt du lärt mig och ta vara på livet i ditt fall var det för sent det var för sent att bromsa in det var bara köra hela vägen ut. vägen till sinnesfrid. Tack för förtroendet. och för avskeded..
folk dör som flugor och här sitter jag och lyssnar på musik och känner mig och kan inget göra än förbereda mig för nästa vänn som lämnar livet bakom sig och får förhoppningsvis få frid och slippa smärtan som dom skriker ut, hör rop på hjälp överallt men kan bara önska att dom håller ut ett litet tag till.. För just nu känner jag att jag orkar inte begrava fler.. inte för att jag kommer att se när dom sänker ner kistorna.. helt enkelt för mycket sorg och smärta och det sätter sig i min själ som knivar i mitt bröst.
Rickard Varför jag skriver denna blogg inatt är för saknaden efter dig är så stor och det gör så fruktansvärt ont och tomt utan dig, du var som en lillebror och du lämnade oss för flera år sedan men känns som du sitter här brevid mig ännu. Du finns tatuerat på mitt ben. jag har sparat en plats för din syster.. ska försöka hålla henne kvar här vet att du är med henne dygnet runt och vakar över henne..
Per saknar jag också han var inte bara en kompis han var president i Northen Light Crusiers.
det är inget klubb ni hört talas om och som ingen kommer höra om igen för med Pelle dog klubben och han lämnade sitt efterlängdade barn bakom sig.. borde prata med hans tjej men vi har aldrig haft den kontakten.. och jag känner att jag inte vill riva upp såren för henne.. Vad säger man till någon som förlorat sin man sin stora kärlek och ett barn som får växa upp utan sin pappa... "beklagar"... knappast när allt hände hörde jag inte av mig bara till hans bror.. som tacklar det på sitt sätt... Vi pratar inte längre och per är död och det suger. finner inte ord för det..
Bengt
Du var en konstnär fast du inte ville medge det du var en jävel på måla, men du var även du torsk på pillren. Du målade vackera motiv på landskap, men det var innan du dog inombords, sedan blev det psykos tavlor. har kvar flera av dina tavlor varje gång jag ser på ett av dina verk "en av dom sista du gjorde" känner jag din smärta, pillren tog över ditt liv du tappade din moral och dina principer. Kände dig aldrig riktigt bra, men jag minns speciellt en gång du hälsade på mig du var mycket dålig och så mycket ångest så du inte visste vart du skulle ta vägen. Du fick en kopp kaffe och jag lyssnade på dig.. och babblade inte på om allt skit som jag alltid gör.. aldrig varit med om någon som varit så tacksam. din nya bostad hade du nära till pillren, grannarna sålde åt dig du stoppa idig allt och det kan inte vara ett misstag, du tog sista klivet.. grannarna var in och såg att du låg där med blåa läppar.. men dom sket i det.. din bror hittade din döda kropp och bankade på hos grannarna som vägrade öppna trots att dom visste att du var död.. bror din åkte in med din döda kropp till sjukhuset. men åkte hem med din pipa.. allt som fanns kvar.. Det kommer han aldrig över helt. många saknar dig. tyvärr är dom flesta redan döda.. du var död 10år innan du tog ditt liv, du blev vräkt ifrån fristaden där ni bodde i kollektiv, dom flesta av dom som bodde i kolektivet dom som levde ibland dig är ibland dig nu.
Nyligen dog nästan min bästa tjejkompis, eller rättare sagt min bästa kompis jag hoppas det fungerar denna gång och systemet inte krossar henne också..
Det är sjukt sammhälle när man måste droga för orka med vardagen, jag liksom många av mina vänner droger eller inte droger. levande döda som står på kö för lämna detta vi kallar livet..
Glömmer aldrig per när han sa åt mig "Olis Du måste sluta se dig själv och göra dig själv till ett offer"..
Jag försöker tacka för varje morgon och leva i nuet men är man liksom jag rädd för att leva och inte för att dö. det hade varit en sak det.. men när man drömt om dagen när sagan tar slut och man slipper plågorna, och smärtan, och se dom jag bryr mig om stå med ena foten i dödsriket.
livet är ingen dans på rosor, men har kommit långt med min personliga utveckling..
ifrån hata mig själv till älska mig själv. men fortfarande finns det en dröm som jag haft sedan jag var liten. en sak jag velat göra. ni som känner mig vet precis vad det är att uppnå sinnesfrid, meditation och medeciner och vänner får mig att inte ta klivet..
Att inte vara rädd för döden, att längta och önska att varje dag var den sista och inse att man är en patetiskt människa som inte fruktar döden utan livet.. Men senaste åren har saker blivit bättre. och detta är inget rop på hjälp.. den onda cirkeln måste brytas.. för livet går vidare med eller utan mig.. och mig slipper ni inte.. försöker jag tacka för varje morgon och vara tacksam för allt jag har.. Men det är knepigt när man e lite utav en självplågare..
Visst har jag bra dagar.. Men då mår jag dåligt över att jag mår bättre, och saknar smärtan och tryggheten av att ligga på "botten".. Vilken feg skit man är i vissa situationer..
moment 22
Orkar inte skriva alla jag saknar som gått vidare. inte inatt iaf.. varför läser du allt detta.. är du orolig för en kamrat som varit deppig en längre tid.. och plötsligt är det som bortblåst... det kan men behöver inte vara ett tecken på att han bestämt när det ska se. och fått frid för snart tar det slut.. är du en av alla dom som tänker ta ditt liv..
har du bestämmt dig kan jag eller ingen annan göra något för hindra dig.. men lämna ett meddelande till dina kära så slipper dom leva resten av livet med alla frågor....
Och tänk på den stackare som ska städa upp efter dig.. ska inte skriva här hur man tar sitt liv utan att grisa ner för omgivningen.. stå på dig det var inte bättre förr men det ska bli bättre framöver
//Hynt
I mörkret lyssnar jag till tonerna av Ken Ring, men jag hör inte lyricen mina tankar är grummliga och hjärtat smärtar, Dom som inte längre orkade bära kistan på axeln, utan släppte allt och somnade in,
Tommy du är saknad ingen astrid med äggstocks inflamation och vals trots du vägde 200kg. så hade du ett stor hjärta, och bjöd på dig själv.
men systemet och läkarna krossade dig dom skrev ut allt jävla skit stavar, viagra, och gud vet alla preparat. hade du fått röka din ört hade du levt idag.
Men efter dom låst in dig 30 gånger för din trädgård och vägrade låta dig röka din ört. i gengäld sparkade dom på dig när du låg ner. och dom matade dig med piller , stavar, viagra, benzo, eller gud vet allt dom proppa idig.. och du åt för överleva dagen. dom tog inte bara bort din största hobby, dom tog ditt liv. du gick många år utan lever du sket vita korvar, sedan blev det värre. hade du fått ha din hobby kvar hade levern inte tagit slut och du hade inte tagit ditt liv.
det var för jobbigt kroppen var slut och medecinen knullade skallen på dig tills du inte längre orkade med dig själv eller någon runt dig. En dag bestämmde du att idag ska det ske och du tog ditt liv, du trodde alla vände sig imot dig men du litade på mig. du gav mig den absolut bästa pipa du haft i ditt liv.. "och det är fler pipor än du kan tänka dig" du kollade på mig och dina läppar yttrade orden "detta är den bästa pipa jag någonsin haft i hela mitt liv, jag vill att du ska ärva den av mig".. Jag minns att svarade att jag tar imot den när du dött.. men du envisades att jag skulle ta den nu.. Då visste jag att du skulle dra vidare till en bättre plats, jag höll det för mig själv jag väntade på dagen du skulle ta ditt liv.. det tog 2månader innan du dog.. klandrar dig inte, tackar för allt du lärt mig och ta vara på livet i ditt fall var det för sent det var för sent att bromsa in det var bara köra hela vägen ut. vägen till sinnesfrid. Tack för förtroendet. och för avskeded..
folk dör som flugor och här sitter jag och lyssnar på musik och känner mig och kan inget göra än förbereda mig för nästa vänn som lämnar livet bakom sig och får förhoppningsvis få frid och slippa smärtan som dom skriker ut, hör rop på hjälp överallt men kan bara önska att dom håller ut ett litet tag till.. För just nu känner jag att jag orkar inte begrava fler.. inte för att jag kommer att se när dom sänker ner kistorna.. helt enkelt för mycket sorg och smärta och det sätter sig i min själ som knivar i mitt bröst.
Rickard Varför jag skriver denna blogg inatt är för saknaden efter dig är så stor och det gör så fruktansvärt ont och tomt utan dig, du var som en lillebror och du lämnade oss för flera år sedan men känns som du sitter här brevid mig ännu. Du finns tatuerat på mitt ben. jag har sparat en plats för din syster.. ska försöka hålla henne kvar här vet att du är med henne dygnet runt och vakar över henne..
Per saknar jag också han var inte bara en kompis han var president i Northen Light Crusiers.
det är inget klubb ni hört talas om och som ingen kommer höra om igen för med Pelle dog klubben och han lämnade sitt efterlängdade barn bakom sig.. borde prata med hans tjej men vi har aldrig haft den kontakten.. och jag känner att jag inte vill riva upp såren för henne.. Vad säger man till någon som förlorat sin man sin stora kärlek och ett barn som får växa upp utan sin pappa... "beklagar"... knappast när allt hände hörde jag inte av mig bara till hans bror.. som tacklar det på sitt sätt... Vi pratar inte längre och per är död och det suger. finner inte ord för det..
Bengt
Du var en konstnär fast du inte ville medge det du var en jävel på måla, men du var även du torsk på pillren. Du målade vackera motiv på landskap, men det var innan du dog inombords, sedan blev det psykos tavlor. har kvar flera av dina tavlor varje gång jag ser på ett av dina verk "en av dom sista du gjorde" känner jag din smärta, pillren tog över ditt liv du tappade din moral och dina principer. Kände dig aldrig riktigt bra, men jag minns speciellt en gång du hälsade på mig du var mycket dålig och så mycket ångest så du inte visste vart du skulle ta vägen. Du fick en kopp kaffe och jag lyssnade på dig.. och babblade inte på om allt skit som jag alltid gör.. aldrig varit med om någon som varit så tacksam. din nya bostad hade du nära till pillren, grannarna sålde åt dig du stoppa idig allt och det kan inte vara ett misstag, du tog sista klivet.. grannarna var in och såg att du låg där med blåa läppar.. men dom sket i det.. din bror hittade din döda kropp och bankade på hos grannarna som vägrade öppna trots att dom visste att du var död.. bror din åkte in med din döda kropp till sjukhuset. men åkte hem med din pipa.. allt som fanns kvar.. Det kommer han aldrig över helt. många saknar dig. tyvärr är dom flesta redan döda.. du var död 10år innan du tog ditt liv, du blev vräkt ifrån fristaden där ni bodde i kollektiv, dom flesta av dom som bodde i kolektivet dom som levde ibland dig är ibland dig nu.
Nyligen dog nästan min bästa tjejkompis, eller rättare sagt min bästa kompis jag hoppas det fungerar denna gång och systemet inte krossar henne också..
Det är sjukt sammhälle när man måste droga för orka med vardagen, jag liksom många av mina vänner droger eller inte droger. levande döda som står på kö för lämna detta vi kallar livet..
Glömmer aldrig per när han sa åt mig "Olis Du måste sluta se dig själv och göra dig själv till ett offer"..
Jag försöker tacka för varje morgon och leva i nuet men är man liksom jag rädd för att leva och inte för att dö. det hade varit en sak det.. men när man drömt om dagen när sagan tar slut och man slipper plågorna, och smärtan, och se dom jag bryr mig om stå med ena foten i dödsriket.
livet är ingen dans på rosor, men har kommit långt med min personliga utveckling..
ifrån hata mig själv till älska mig själv. men fortfarande finns det en dröm som jag haft sedan jag var liten. en sak jag velat göra. ni som känner mig vet precis vad det är att uppnå sinnesfrid, meditation och medeciner och vänner får mig att inte ta klivet..
Att inte vara rädd för döden, att längta och önska att varje dag var den sista och inse att man är en patetiskt människa som inte fruktar döden utan livet.. Men senaste åren har saker blivit bättre. och detta är inget rop på hjälp.. den onda cirkeln måste brytas.. för livet går vidare med eller utan mig.. och mig slipper ni inte.. försöker jag tacka för varje morgon och vara tacksam för allt jag har.. Men det är knepigt när man e lite utav en självplågare..
Visst har jag bra dagar.. Men då mår jag dåligt över att jag mår bättre, och saknar smärtan och tryggheten av att ligga på "botten".. Vilken feg skit man är i vissa situationer..
moment 22
Orkar inte skriva alla jag saknar som gått vidare. inte inatt iaf.. varför läser du allt detta.. är du orolig för en kamrat som varit deppig en längre tid.. och plötsligt är det som bortblåst... det kan men behöver inte vara ett tecken på att han bestämt när det ska se. och fått frid för snart tar det slut.. är du en av alla dom som tänker ta ditt liv..
har du bestämmt dig kan jag eller ingen annan göra något för hindra dig.. men lämna ett meddelande till dina kära så slipper dom leva resten av livet med alla frågor....
Och tänk på den stackare som ska städa upp efter dig.. ska inte skriva här hur man tar sitt liv utan att grisa ner för omgivningen.. stå på dig det var inte bättre förr men det ska bli bättre framöver
//Hynt
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)