Visar inlägg med etikett tillbaka. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett tillbaka. Visa alla inlägg

torsdag 30 juli 2009

Tur det finns tandborste!

Dom kom precis smygande hem som ingenting.. blöta öron hade dom, tur att det finns tandborste för det finns ingen tolerans jävla valp. skriker som en gris det gör rizla jämt när hon vet hon gjort fel.. annars reagerar hon inte.. att hon enligt mig betett sig som ett svin och skriker som det är en sak.. nu blir hon utfryst ifrån flocken.. får hon ligga och en varning till er andra också jag är världens snällaste kille som bara nafsar för det mesta...

Rizla är som nu kanske redan listat ut min schäffer, hon och hennes farsa det vill säga schäffern nisse och inte jag drog iväg.. Tur att jag inte gjorde samma sak med min "Farsa"..

Men det är en annan historia men jag kan avslöja att min farsa inte är "pappa" material..
många pappor smiter ifrån sitt ansvar och lämnar sina barn... det gjorde han rätt i för han är inte karl att tahand om sig sig.. kanske är det så att äpplet inte faller långt ifrån päronträdet..

MEN den dagen jag blir pappa så kommer jag inte lämna mina barn och istället tända på 27år och dosera sådana rejälla injektioner att jag finner mig själv framför kattlådan och smörjer in mig med kattskit och kattpiss..

Men var kul att träffa honom en gång innan han dör, för mig har han alltid varit död men jag tycker att han kunde ge fan i att sno min polis radio.. *Morr*

Jag har som en regel att jag inte namnger levande personer och det handlar inte om PUL, "person uppgiftslagen".. Men i detta fall gör jag ett undantag.. och det handlar inte om hans val, att leva ett liv som en hund med lite vett skulle skämmas över, men ryktet säger att han var en bra och pålitlig person en gång itiden.. men folk snackar så mycket skit...

Visst har jag lite agg mot honom fortfarande, och lite saker att jobba på men jag har sett honom i ögonen 2gånger nu sedan jag sket i blöjan.. och det fanns inget där.. inte en "hur har du haft det min son dom senaste 27åren, ursäkta att jag aldrig hörde av mig".. inte en kram.. får mig att fundera över hans uppväxt hur hans "farsa" var imot honom och rädslan att gå i pappas fotspår "mer än jag redan gör".. Kattlådorna får han ha för sig själv och radion kan han behålla..

NU kan jag iaf svara på min "son/dotter" fråga.... Men Pappa, har du ingen pappa... eller vad nu barn slänger ur sig.. men kattlådan det undanhåller jag för dom..

Att enns skriva detta är meningslöst, hans straff är att han förlorat allt runt sig som betydde något.. och han får leva med det varje dag, och krypa och rota i sina containers, och försöka fylla tomrummet.. för det måste det finnas på något plan, när ångersten kryper över honom..