Förvirrade & Trasiga ;)

Bra saker händer ibland..

Tror att vi alla kommer till ett vägskäl, där vi sätter oss ner och lägger ifrån oss våra laster, verktygen, drogerna, och slutar fly och konfronterar demonerna inom oss, har vi något vi tror på eller vi håller ihop kan vi överkomma alla hinder.

STOREBROR, matar oss med piller som gör att våra nära kära och våra barn dör, allt för söva ner och gömma undan personen, för hörs man inte är man inget hot.. och lider du i tysthet så är det inget problem. men vi som igenomskådat vad som sker bakom kuliserna

Döva smärtan och lindra den istället för focusera på individen och komma fram till det igentliga problemet. Om något känns fel så är det oftast det också. låt dom inte lura idig att du är så sjuk. Som kapten Röd sjunger , du är inte trasig min vänn du behöver inte fixas.

Ingen regel utan undantag visst finns det medeciner som hjälper och dämpar men är det inte uppkomsten till symptomen värd att ens reflektera över.

problemet när det är själen som är "trasig" säger dom, och det köper dom flesta dom äter och tror att det är medecin i själva verket blundar dom för problemet..

VARFÖR är det så mycket droger? Det är samhället som är sjukt som gör att vi måste ta till drogerna för orka över leva dagen.

många av mina vänner äter allt dom får utskrivet och det slutar tyvärr nästan alltid på samma sätt. Men ibland händer det något med en människa dom vaknar, dom behöver inte längre drogerna eller medecinerna längre för dom har funnit en annledning att leva igen eller åtminstone ge det en ärlig chans.

Annledningen till detta lilla inläg är att jag fick precis ett meddelande om en gammal vänn som hade turen att fått som hon ser det en gåva en ny chans och lagt ner alla kemikalier för förändringar som sker inom henne. och som precis bara börjat. Så jag ser ljust på det.. kan bara bli bättre många av oss måste slå i botten innan vi kan resa oss igen,

Oavsett vad hon bestämmer så står jag bakom hennes beslut, Finns så mycket som händer så mycket onska och smärta som jag ser varje dag. och det gör mig ont och inget jag kan skriva om på denna blogg inte så länge personerna fortfarande lever.. och jag hoppas att jag aldrig behöver skriva deras historia..

Men tyvärr kommer denna blogg att med åren växa av berättelserna om dom som inte längre orkade bli sparkade på av samhället och leva med skammen som igentligen inte existerar. utan som dom försöker styra oss och med..

Vet att detta blev skit dåligt skrivit men tagit mina tokpiller dom skriver ut så det blir lite luddigt.. men det är ju trots allt min förvirrade och trasiga blogg detta..