Förvirrade & Trasiga ;)

Kanske är det dags för mig att skriva om mina tankar och funderingar..

I mörkret lyssnar jag till tonerna av Ken Ring, men jag hör inte lyricen mina tankar är grummliga och hjärtat smärtar, Dom som inte längre orkade bära kistan på axeln, utan släppte allt och somnade in,

Tommy du är saknad ingen astrid med äggstocks inflamation och vals trots du vägde 200kg. så hade du ett stor hjärta, och bjöd på dig själv.

men systemet och läkarna krossade dig dom skrev ut allt jävla skit stavar, viagra, och gud vet alla preparat. hade du fått röka din ört hade du levt idag.

Men efter dom låst in dig 30 gånger för din trädgård och vägrade låta dig röka din ört. i gengäld sparkade dom på dig när du låg ner. och dom matade dig med piller , stavar, viagra, benzo, eller gud vet allt dom proppa idig.. och du åt för överleva dagen. dom tog inte bara bort din största hobby, dom tog ditt liv. du gick många år utan lever du sket vita korvar, sedan blev det värre. hade du fått ha din hobby kvar hade levern inte tagit slut och du hade inte tagit ditt liv.
det var för jobbigt kroppen var slut och medecinen knullade skallen på dig tills du inte längre orkade med dig själv eller någon runt dig. En dag bestämmde du att idag ska det ske och du tog ditt liv, du trodde alla vände sig imot dig men du litade på mig. du gav mig den absolut bästa pipa du haft i ditt liv.. "och det är fler pipor än du kan tänka dig" du kollade på mig och dina läppar yttrade orden "detta är den bästa pipa jag någonsin haft i hela mitt liv, jag vill att du ska ärva den av mig".. Jag minns att svarade att jag tar imot den när du dött.. men du envisades att jag skulle ta den nu.. Då visste jag att du skulle dra vidare till en bättre plats, jag höll det för mig själv jag väntade på dagen du skulle ta ditt liv.. det tog 2månader innan du dog.. klandrar dig inte, tackar för allt du lärt mig och ta vara på livet i ditt fall var det för sent det var för sent att bromsa in det var bara köra hela vägen ut. vägen till sinnesfrid. Tack för förtroendet. och för avskeded..

folk dör som flugor och här sitter jag och lyssnar på musik och känner mig och kan inget göra än förbereda mig för nästa vänn som lämnar livet bakom sig och får förhoppningsvis få frid och slippa smärtan som dom skriker ut, hör rop på hjälp överallt men kan bara önska att dom håller ut ett litet tag till.. För just nu känner jag att jag orkar inte begrava fler.. inte för att jag kommer att se när dom sänker ner kistorna.. helt enkelt för mycket sorg och smärta och det sätter sig i min själ som knivar i mitt bröst.

Rickard Varför jag skriver denna blogg inatt är för saknaden efter dig är så stor och det gör så fruktansvärt ont och tomt utan dig, du var som en lillebror och du lämnade oss för flera år sedan men känns som du sitter här brevid mig ännu. Du finns tatuerat på mitt ben. jag har sparat en plats för din syster.. ska försöka hålla henne kvar här vet att du är med henne dygnet runt och vakar över henne..

Per saknar jag också han var inte bara en kompis han var president i Northen Light Crusiers.
det är inget klubb ni hört talas om och som ingen kommer höra om igen för med Pelle dog klubben och han lämnade sitt efterlängdade barn bakom sig.. borde prata med hans tjej men vi har aldrig haft den kontakten.. och jag känner att jag inte vill riva upp såren för henne.. Vad säger man till någon som förlorat sin man sin stora kärlek och ett barn som får växa upp utan sin pappa... "beklagar"... knappast när allt hände hörde jag inte av mig bara till hans bror.. som tacklar det på sitt sätt... Vi pratar inte längre och per är död och det suger. finner inte ord för det..

Bengt
Du var en konstnär fast du inte ville medge det du var en jävel på måla, men du var även du torsk på pillren. Du målade vackera motiv på landskap, men det var innan du dog inombords, sedan blev det psykos tavlor. har kvar flera av dina tavlor varje gång jag ser på ett av dina verk "en av dom sista du gjorde" känner jag din smärta, pillren tog över ditt liv du tappade din moral och dina principer. Kände dig aldrig riktigt bra, men jag minns speciellt en gång du hälsade på mig du var mycket dålig och så mycket ångest så du inte visste vart du skulle ta vägen. Du fick en kopp kaffe och jag lyssnade på dig.. och babblade inte på om allt skit som jag alltid gör.. aldrig varit med om någon som varit så tacksam. din nya bostad hade du nära till pillren, grannarna sålde åt dig du stoppa idig allt och det kan inte vara ett misstag, du tog sista klivet.. grannarna var in och såg att du låg där med blåa läppar.. men dom sket i det.. din bror hittade din döda kropp och bankade på hos grannarna som vägrade öppna trots att dom visste att du var död.. bror din åkte in med din döda kropp till sjukhuset. men åkte hem med din pipa.. allt som fanns kvar.. Det kommer han aldrig över helt. många saknar dig. tyvärr är dom flesta redan döda.. du var död 10år innan du tog ditt liv, du blev vräkt ifrån fristaden där ni bodde i kollektiv, dom flesta av dom som bodde i kolektivet dom som levde ibland dig är ibland dig nu.

Nyligen dog nästan min bästa tjejkompis, eller rättare sagt min bästa kompis jag hoppas det fungerar denna gång och systemet inte krossar henne också..

Det är sjukt sammhälle när man måste droga för orka med vardagen, jag liksom många av mina vänner droger eller inte droger. levande döda som står på kö för lämna detta vi kallar livet..

Glömmer aldrig per när han sa åt mig "Olis Du måste sluta se dig själv och göra dig själv till ett offer"..

Jag försöker tacka för varje morgon och leva i nuet men är man liksom jag rädd för att leva och inte för att dö. det hade varit en sak det.. men när man drömt om dagen när sagan tar slut och man slipper plågorna, och smärtan, och se dom jag bryr mig om stå med ena foten i dödsriket.


livet är ingen dans på rosor, men har kommit långt med min personliga utveckling..
ifrån hata mig själv till älska mig själv. men fortfarande finns det en dröm som jag haft sedan jag var liten. en sak jag velat göra. ni som känner mig vet precis vad det är att uppnå sinnesfrid, meditation och medeciner och vänner får mig att inte ta klivet..

Att inte vara rädd för döden, att längta och önska att varje dag var den sista och inse att man är en patetiskt människa som inte fruktar döden utan livet.. Men senaste åren har saker blivit bättre. och detta är inget rop på hjälp.. den onda cirkeln måste brytas.. för livet går vidare med eller utan mig.. och mig slipper ni inte.. försöker jag tacka för varje morgon och vara tacksam för allt jag har.. Men det är knepigt när man e lite utav en självplågare..

Visst har jag bra dagar.. Men då mår jag dåligt över att jag mår bättre, och saknar smärtan och tryggheten av att ligga på "botten".. Vilken feg skit man är i vissa situationer..

moment 22

Orkar inte skriva alla jag saknar som gått vidare. inte inatt iaf.. varför läser du allt detta.. är du orolig för en kamrat som varit deppig en längre tid.. och plötsligt är det som bortblåst... det kan men behöver inte vara ett tecken på att han bestämt när det ska se. och fått frid för snart tar det slut.. är du en av alla dom som tänker ta ditt liv..

har du bestämmt dig kan jag eller ingen annan göra något för hindra dig.. men lämna ett meddelande till dina kära så slipper dom leva resten av livet med alla frågor....

Och tänk på den stackare som ska städa upp efter dig.. ska inte skriva här hur man tar sitt liv utan att grisa ner för omgivningen.. stå på dig det var inte bättre förr men det ska bli bättre framöver

//Hynt