Av: Hasse, ons nov 14, 2001, 13:24
De är alla, nästan i varje fall, mycket vackra. De är
munruvande. Naturligt lever de mycket tätt. Och så bör de också ha det i
akvariet. För den oinvigde kan det se ut som om fiskarna lever i
trängsel, men det är alltså helt naturligt. Fiskarna det handlar om är
ciklider från världens nionde största sjö, Malawisjön vars stränder
finns i länderna Malawi, Tanzania odh Mocambique.
De första Malawicikliderna kom till Sverige i
början på 1970-talet och var då mycket dyra. Tre till fyra gånger mer än
vad de kostar idag fick akvaristerna punga ut med och det gjorde att
ytterst få hade råd att själv köpa på sig en liten avelsflock. Därför
var det vanligt att akvarister gick samman om en liten flock. Man köpte
två eller tre exemplat per skalle och lät dem gå i samma akvarium. Sedan
delade man på ynglen och den förtjänst de kunde ge.
Det är mycket denna pionjärgärning som ligger bakom dagens stora
intresse för de här cikliderna. Men precis som fallet är med andra
grenar inom akvariehobbyn har även den här varierat i intresse under
åren.
Ett verkligt uppsving fick Malawicikliderna omkring 1975 då ett vackert
Malawiakvarium innehållande bland annat Cytocara moori visades som
pausprogram. Var och varannan akvarist i landet skaffade sig då ett
Malawikar. Det verkligt stora intresset höll i sig i ungefär tio år
innan det började avklinga. Det var bland annat saltvattenakvarier som
började ta över då.
Uppsving
Under de senaste åren har en mängd nya arter fångats och förts in till
Sverige. Det har gjort att Malawi-intresset fått ett rejält uppsving
igen.
Gemensamt för merparten av de här cikliderna är att de är mycket tåliga i
de flesta avseenden, inte minst vad gäller vattenförhållanden och
känslighet för sjukdomar. De är dessutom lätta att odla, då de alla är
munrumvande. Det här men munruvning innebär att honan direkt efter leken
tar in rommen i munnen och bär den där tills den kläcks. Under tiden -
det kan röra sig om några dagar - äter hon inte. Mammans mun blir också
en tillflyckt för ynglen den första tiden de blivit frisimmande.
Förmodligen har det här med munruvande uppstått därför att fiskarna
lever så tätt i naturen. Där gäller det att skydda både rom och yngel
från andra i samma art och andra arter.
Allt detta gör att man utan vidare kan rekommendera Malawiciklider också till nybörjare.
Biotopakvarium
Man bör dock tänka på en del saker som är viktiga då man skaffar sig
dessa vackra fiskar. Det ska vara ett biotopakvarium. Det innebär att
man inte kan blanda fiskar från olika biotoper och världsdelar med
Malawicikliderna. Detta därför att förhållandena i akvariet är lite
speciella. Vattnet ska vara hårt och hålla ett pH på 7,8 - 8,5 (värdena
varierar så i sjön), vilket är basiskt. Dvärgciklider från Amazonas,
vilka lever i svagt surt och mjukt vatten, skulle inte må särskilt bra i
Malawivattnet.
Ytterligare en faktor som talar emot att hålla andra fiskar tillsammans
med cikliderna i Malawikaret är att de kan vara bitska mot dem.
Den som funderar på att skaffa sig ett Malawiakvarium bör hålla sig till
en "burk" på minst 200 liter. I det kan man ha ett 20-tal fiskar. En
bra, termostatreglerad, doppvärmare hör också till, liksom ett par
pumpar kopplade till innerfilter. Pumpkapaciteten bör ligga kring 800
liter per timme och pump. Genom den kraftiga vattencirkulationen kommer
fiskarna bra till sin rätt och det blir verkligen ett biotopakvarium,
eftersom vattenrörelserna i den här sjön i naturen är mycket kraftig.
Extra kalk
På bottnen kan man ha den sortens grus som i handeln saluförs under
beteckningen engelsk sjösten. Om det inte skulle räcka för att hålla
pH:t över sju kan man komplettera med kalk, vilken då placeras i en
nylonpåse (strumpa t ex) och göms bakom en sten.
Akvariet inreds huvudsakligen med sten, eftersom det stämmer bäst med de
biotoper fiskarna kommer från. Mer om det längre ner. I Malawisjön
förekommer endast ett par växtarter, om man bortser från algväxten som
är riklig. bland annat Vallisneria finns naturligt i sjön.
Men i akvariet passar inte de växterna eftersom fiskarna kommer att
finfördela dem. Istället får vi göra ett avsteg från biotoptanken och
plantera lite tåligare och tuffare växter, till exempel Javaormbunke och
Anubias. Även en del Chryptocorynearter lär kunna fungera.
Byta vatten
Precis som med andra akvarievarianter spelar delvattenbytet också här en
viktig roll. De ska utföras regelbundet, till exempel var tionde dag
byts en tredjedel vatten. Bortsett från att det gynnar fiskarnas hälsa
finns ännu en fördel med att göra dessa vattenbyten. Det är nämligen så
att fiskarn, om de eljest är i god kondition, alltid börjar leka efter
ett delvattenbyte.
När det gäller belysningen till ett sådant här akvarium får det avpassas
efter akvariets storlek. Minst två lysrör behövs. De ska vara tända 6 -
8 timmar per dygn, inte mer för då riskerar man att få en
okontrollerbar algtillväxt.
Inte röda mygglarver
Ett par viktiga saker finns att påpeka när det gäller mathållningen. I
naturen är det vanligt att de här cikliderna "betar" av den frodiga
algväxten som finns på sjöns stenar. Men de är inte enbart vegetarianer.
Tvärtom! De äter mycket vegetabilisk kost, men de jagar också allehanda
smådjur inne bland algerna. Det gör att i akvariet bör vi se till att
inslaget vegetabilier i kosten är ganska stor. Bland de fina djupfrysta
foder som finns i handeln finns också sådana som innehåller
vegetabilier, till exempel Animix. I övrigt kan man ge till exempel
daphnier, mysis, räkor och annat. Röda mygglarver ska dock alltid
undvikas för den här gruppen fiskar. Detta därfšr att det inte är ett
naturligt foder för dem. De kan, särskilt av ensidig utfodring, drabbas
av bukvattensot av röda mygglarver.
När det gäller Malawisjön så kan nämnas att temperaturen ligger på 23 -
28 grader. Den är 600 kilometer lång och på det bredaste stället 80 km.
Maxdjupet ligger på 700 meter, men där finns förstås inga av de fiskar
vi ser i akvarierna. Djupet och det märkliga utseendet på sjön förklaras
av att den ligger i en jättelik förkastningsspricka, Great Rift Valley.
Dominerande zoner
I sjön finns en mängd olika zooner, vilka har sina särskilda
ciklidarter. Det är inte bara så att de här cikliderna, i likhet med de
andra stora afrikanska sjöarnas fauna, är endemiska (finns bara där) i
sin sjö, utan också i sin speciella zon.
De allra flesta av akvariefiskarna kommer från två av sjöns zoner,
nämligen den som finns på 1 - 2 meters djup och är beströdd av
"kullerstenar" och klippstranden, med större stenar och klippblock, på 3
- 5 meters djup.
På dessa biotoper finns oerhörda mängder fisk. Artrikedomen och individrikedomen har bara sin motsvarighet på jordens korallrev.
Kjell Fohrman, som varit med och översatt den nya boken "Malawiciklider i
sin naturliga miljö" av Ad Konings, har berättat om en dykning i sjön.
Han hade en kompis med sig och vid ett tillfälle då de befann sig ca 20
meter från varandra hade de uppskattningsvid 10 000 Malawisebror
(Pseudotropheus zebra) mellan sig.
Färgprakt
Denna Malawisebra är förresten en vacker och lämplig fisk för den som
vill börja med de här cikliderna. Den blir upp till 15 cm lång och finns
i ett flertal färgtyper. Sebran är härdig, äter det mesta som bjuds och
leker villigt. En annan av de klassiska Malawicikliderna är auratus
(Melannochromis (Pseudotropheus) auratus). Det är en något mindre art
som uppvisar en fantastisk färgprakt med svartbrun grundfärg kombinerad
med två turkosfärgade längsband.
I ett stort biotopakvarium för ciklider från Malawisjön kan exempelvis
arter ur följande släkte hållas tillsammans: Alunocara, Haplochromis,
Pseudotropheus med flera. Bäst är att samråda med en kunnig handlare
eller en akvarieförening då "besättningen" i akvariet ska komponeras.
Det finns mer än 300 arter i Malawisjön och ständigt tillkommer fler och
fler kommer också till akvaristen, så nog finns det att välja emellan.
|  |
Nästan rutig.
Haplochromis venustus, är det namn den här nästan rutiga och mycket praktfulla fisken ståtar med.
...och hennes "make". "Arten" sägs vara en korsning som mer eller mindre spontant uppstått i odlings/fångstdammar intill sjön.
Färger.
Labidochromis n´kali - Sambia Reef, efter fångstplatsen. Visar prov på den färgrikedom som finns i Malawisjön.
Hårdhudade.
Mylochromis melanotus, finner sig väl till rätta bland Vallisneriorna i
akvariet. Men för Malawiakvariet rekommenderas annars med "hårdhudade"
växter. Den har, som synes, vissa likheter i teckningen med den
sydamerikanska flaggcikliden.
Korsning.
Eureaka - här en hona med rom i munnen...
Ny art.
Protomelas spec. eller Taiwan red tin, efter fångstplatsen. Arten är ny
och säljs därför endast med släktnamnet och fångstplatsen angiven.
"Blåblodig".
Protomelas annectens, är en vackert blå fisk som utgör ett vackert inslag i Malawiakvariet.
Nykomling.
Aulonocara spec. är ytterligare en art som ännu inte fått något artnamn,
då den är så pass ny. Visar också prov på färgrikedom utöver det
vanliga.
Tjockläppad.
Chilotilapia euchillus, äen vackert mönstrad fisk som med sina tjocka läppar är svår att förväxla med andra arter.
Pausfisk.
Cyrtocara moori - fisken som på sin tid blev TV-kändis. Tillsammans med
några andra Malawiciklider visades den en gång som pausunderhållning.
Handelsnamn?
Pseudotropheus kingsizei är ännu en av de fiskar vars namnfråga ännu
inte är klarlagd. Kingsizei får här betraktas som ett handelsnamn. Arten
blir 8 - 10 cm lång.
Ännu en klassiker.
Pseudotropheus tropheops sp hör också till de klassiska
Malawicikliderna. Första införandet till Europa daterar sig till 1964.
Den blir upp till 20 cm lång och vill förstås leva i ett stort akvarium.
Hanen bildar under leken ett revir i vilket han leker av med flera
honor. En hårding som gärna bråkar med alla fiskar i akvariet, såväl
artfränder som andra..
Gyllene.
Labidochromis caeruleus "golden" är, som handelsnamnet antyder, en
gyllene fisk med stor skönhet. Detta är en variant av en fisk med samma
namn, men med en blågrå färg. Den blir upp till 9 cm stor.
Vacker tös.
Protomelas taeniolatus är en vacker fisk som trivs bäst i stora
akvarier. Den blir 12 - 16 cm lång. Bilden visar en hona. Hanen har en
vackert blå färg.
Äggfläck.
Pseudotropheus aurora lär namnet på den här fisken vara. Men som bekant
finns det massor av fiskar som bär detta släktnamn, utan att ha något
riktigt artnamn. Men enligt uppgift hör dock den här till de som har ett
artnamn och det är alltså Aurora. Fisken blir 8 - 10 cm lång. Observera
äggfläcken på analfenan.
Samma.
Pseudotropheus aurora - samma art som ovan.
Stort akvarium.
Protomelas sp "Steveni Taiwan" är ännu en fisk vars namn ännu inte är
riktigt klart. Fisken, som blir 12 - 15 cm lång vill ha ett stort
akvarium för att trivas riktigt bra.
Elegant.
Pseudotropheus ornatus är alltså ännu en fisk i det något förvirrande
släktet Pseudotropheus. Men huvuvida ornatus, eller möjligern elongatus
ornatus, är dess artnamn eller bara ett handelsnamn ska vi låta vara
osagt. Den blir i varje fall upp till 10 cm lång.
Anonym.
Melanochromis socolofi ska namnet vara på den här fisken, enligt
handlaren. Det är tyvärr också ungefär allt vi vet om den. Om någon av
ZOONENS läsare kan bisträcka med fler uppgifter är ni välkomna att
maila.
Klassisk ciklid.
Melanochromis auratus är en av de verkliga klassikerna bland
Malawiciklider. Den infördes till Europa första gången redan 1958 och
har allt sedan dess hängt med. Auratusen blir 11 cm lång, medan honan
blir ett par cm kortare. Blir under lektiden en riktig hårding. Men
mycket vacker!
Samma fisk.
Protomelas sp "Steveni Taiwan" - är alltså samma art som ovan och som levererades under detta namn.
Blir stor.
Copadichromis crysonotus är en fisk som blir 15 - 18 cm lång och därför
kräver stora akvarier för att utveckla sina naturliga beteenden.
Grann.
Copadichromis azureus - heter den här vackra fisken.
|
|
